Vart är vardagssnällheten?


Häromnatten satt jag på nattbussen hemåt. Snett mittemot mig satt det en karl. En full och ganska gräslig karl i läderväst. Plötsligt nös han. Mitt i näven. Snoret bubblade ut genom fingrarna. Jag satt och åt en macka från 7 Eleven och kände att min matlust försvann i samma veva som nysen och snorbubblet. Men samtidigt är det ju jobbigt att nysa och inte ha någon servett. Så jag tog upp några servetter jag snott från 7 Eleven och la dom bredvid honom på sätet. "Jag tänkte att du kanske behövde dom här" sa jag, försökte ge ifrån mig mitt allra snällaste leende och satte mig ner igen. Karln kollade på mig som att jag inte var klok. Han grabbade tag i ett par servetter och torkade av snoret från näsan och handen. Utan ens ett tack. 

Bussen brummade vidare. Framför mig satt det en Brommarockerbrat. Han somnade hela tiden. Eftersom han såg ut som en typisk "Alvikare" så tänkte jag att jag skulle väcka honom vid Stora Mossen, så han inte behövde vakna upp ute i Backlura, som var bussens slutstation. Jag petade lite på honom, liksom pokade IRL, och sa "Du, eh, du kanske ska vakna till. Du har sovit ett tag nu, du kanske missar din station". Och även DENNA karl tittar på mig som att jag är helt jävla dum i huvet. HALLÅ JAG FÖRSÖKER VARA SNÄLL HÄR. Jag skulle bli skitglad om en främling gjorde en fin gest. Men tydligen betraktas man bara som en dåre ifall man försöker. Tacka vet jag den käcka tjejen på ICA idag, hon var iallafall trevlig. 

Snälla främlingar, kan vi inte bara bli lite vänligare mot varandra???

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0