vuxenbloggen

Jag, Pelle och Anastelle satt på Spymlan och diskuterade deras lilla fontän och började spinna runt ämnet ifall de skulle kunna ha fiskar där i. Anastelle klämde till med: "Ja men varför kan dom inte lika gärna ha humrar där i? Som dom sen kan servera i restaurangen". Då kom det. Kanske den mest korkade sak som någonsin yttrats. Jag säger följande: "Nej men vafan, man kan ju inte ha humlar i ljummet vatten. Då blir dom dåliga"

I samma sekund som jag hade sagt det tänkte jag: "Åh nej". Jag insåg idiotin i mitt utlägg men istället för att ta tillbaka så försöker jag, på en ytterst misslyckat sätt, rädda mig själv. Resultatet blir istället att jag gräver en grop, större än Grand Canyon, för mig själv. Jag börjar irra om att humlar bara lever i iskallt vatten, TROTS att jag VET att man fiskar både humrar och kräftor i ljummet, svenskt sommarvatten. Men jag gav mig inte. Medan jag lindade in mig i en större och större härva så ser jag att Pelle och Anastelles småleenden har övergått till stora hånflin. Jag är bortom all räddning och när jag ÄNTLIGEN håller käften så säger Pelle: "Det där var fan det dummaste jag hört". Jag försöker argumentera lite till, fast innerst inne är jag helt och fullt beredd att hålla med Pelle. De ord som precis lämnat mina läppar kan vara det dummaste jag hört också. 

Vafan hände? Jag kanske ÄR smygpuckad, bara det att jag inte fattar det. Jesus alltså. Jesus. Nej. Jag lever under hoppet att det där bara var en tillfällig kortslutning och att hjärnan har reparerat sig någorlunda nu. 

Fotnot: Jag var inte full vid tillfället då jag pratade humrar. Vilket säkert inte hjälper. Jag har liksom INGET att skylla på.